Sifo och deras mätmetoder

Dagens Sifo skiljer sig från SCB:s undersökning i tid och i antal svarande, här följer den aktuella mätningen samt den metod som Sifo använder vid undersökningarna.

I juni fick
s 30,6 (statistisk felmarginal 2,9%)
V 5,1 (statistisk felmarginal 1,4%)
Mp 9,9 (statistisk felmarginal 1,9%)
M 32,9 (statistisk felmarginal 3,0%)
C 4,9 (statistisk felmarginal 1,4%)
Fp 6,1 (statistisk felmarginal 1,5%)
Kd 4,5 (statistisk felmarginal 1,3%)
Sd 4,3 (statistisk felmarginal 1,3%)
Övriga 1,7
Andel som inte anger parti 15,1
Antal intervjuer 1906

Sifo:s frågor
1a.
”Vilket parti skulle Du rösta på i riksdagsvalet om det var val idag? Är det ...”
”Vilket parti lutar det mest mot för dig?”
”Vilket parti tycker Du är minst dåligt?”
1b.
Partierna läses upp i slumpmässig ordning. Spontana svar förs till kategorin övrigt
men kan räknas fram separat.
Det finns inga fasta regler för småpartier men de skall finnas med en viss tid runt 2,5
procent.

Utdrag ur ”SIFOs telefonbuss”, av Sven Berg och Gösta Forsman (Sifo, augusti 2007):
SIFO genomför sedan senhösten 1990 datorstödda telefonintervjuundersökningar av
omnibustyp, kallade Telefonbussar, vid sin anläggning i Ronneby. Urval av telefonnummer
är ett systematiskt urval från en fil med samtliga icke hemliga hushållsnummer
i Sverige, dvs. samma nummer som skulle stått med i en aktuell telefonkatalog.
Utöver stratifiering efter riktnummerområden sker en stratifiering i efterhand,
eller poststratifiering. Man grupperar efter tre variabler: kön, yrkesstatus (arbetare,
icke arbetare) samt 9 åldersklasser.

Under senare år har mobiltelefonins utbredning lett till att vissa delgrupper i befolkningen
enbart använder mobiltelefon. Sålunda konstaterade Post- och
Telestyrelsen hösten 2006 att sex procent av Sveriges befolkning saknar fast telefoni
i hemmet (se Post- och Telestyrelsen, 2006). Med fallande kostnader för mobiltelefoni
kan vi förvänta oss en fortsatt försämrad täckning av fasta abonnemang bland
hushållen i enlighet med utvecklingen i övriga Europa. Problemet studeras därför
kontinuerligt av SIFO med speciell uppmärksamhet på ungdomsgrupperna. Isander
och Jaktlund (2007) jämför ett Telefonbussurval med ett urval individer med enbart
mobilabonnemang och konstaterar att det systematiska felet i ett antal Telefonbussskattningar
till följd av undertäckning i urvalsramen är begränsat till ett par procentenheter
på totalnivå även om populationsvärdena skiljer sig avsevärt. Detta beror på
att ”enbart mobil-populationen” än så länge är så liten som omkring sex procent
(räknat på individer). För personer yngre än 30 år räknar författarna med att ”enbart
mobil-populationen” är 16 procent och det systematiska felet blir därför större i
motsvarande grad – upp till drygt fyra procentenheter.
Bortfallet är förmodligen ett större problem för SIFO än ramproblemen. Bortfall vid
telefonintervjuundersökningar kan ske på olika nivåer, i första hand naturligtvis på
grund av att vissa hushåll är svåra att nå vid uppringning. Vid första påringningen
leder endast 25% av samtalen till intervju. Övriga påringda nummer återkommer
emellertid vid senare tillfälle. På nästa nivå inträffar ytterligare bortfall: då den utvalde
individen i ett kontaktat hushåll inte är tillgänglig för intervju, ersätts vederbörande
enligt speciell rutin. Detta inträffar med en frekvens på omkring 20%. För
bortfallet sker substitution på båda urvalsnivåerna i den meningen, att man fyller på
med anträffbara och svarsvilliga individer till dess en given kvot
uppkommer, tex 250 intervjuer för ett dagspass. (Vid svarsvägran sker inte ersättning
inom hushållet, utan nytt telefonnummer väljs.) Slutligen uppträder i begränsad
omfattning ett bortfall på "item"-nivå, dvs att den intervjuade ej svarar på viss fråga.
För att försöka få en uppfattning om storleken av de systematiska fel som bortfallet
inom hushåll åstadkommer, har vi för SIFO-material vi erhållit jämfört dess fördelning
på vissa bakgrundsvariabler med kända uppgifter, tex från officiell statistik. --
Resultaten kan i korthet sammanfattas på följande sätt. För många typiska dagsbussvariabler,
såsom partisympati, mediakonsumtion och boendeform, är skillnaderna
i de undersökta materialen i allmänhet små mellan resultat som baseras på
ordinarie urval och (delvis) substituerat urval. Vid substitutionen erhålls emellertid
en överrepresentation av två- och trepersonershushåll, vilket kan leda till ett systematiskt
fel i skattningar för variabler som är korrelerade med hushållsstorlek, t. ex.
hushållsinkomst och hushållssparande. Det finns också bland substituten en underrepresentation
av personer som tillbringar kvällarna utanför hemmet, arbetar övertid,
går på restaurang, etc. Det systematiska fel som kan uppkomma på grund av
substitutionen elimineras till en del av den nämnda efterstratifieringen, men inte
helt.